Jag står precis framför, men ingen ser mig.

Lite så känner jag nog hela tiden. Dör på det. Jävla neggo jag är! Orkar inte med mitt huvud och dess tankar. Och jag har absolut ingen aning om jag jag ska göra med bloggen. Tråkig som Sören. Fan. Godnatt.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback